Utflykter i O:an - En slags byggdagbok

Pullman Heavyweights Del 6. Dremel och filande

2010-01-17T17:29:00.008+01:00

"Före och efter" bild på ett boggie-par.

Den senaste tiden som ägnats åt mitt "Pullman/New York Central"-projekt har jag mest suttit och filat och putsat. Går igenom de boggin jag har. Vilket är en blandad flora. Ett par är gjutna i brons, ett annat i mässing och ett tredje i aluminium. Förutom de Walthers jag har som är gjutna i zamak.

Lade ut en krok på ett amerikanskt nollskaleforum om vissa av dessa. Tydligen är de som är gjutna i brons gjorda Laubough, vilket är ett anrikt och sägen om spunnet företag bland amerikanska mässingsmodellsamlare i denna skala. Dessa modeller kallas för "Doorstopers" vilket säger en del om deras vikt i alla fall.

Har även slipat ner de små graderna runt fönstren som blir efter stansningen av vagnsidorna med en dremel , gick relativt smidigt. Kändes lite i handleden efter några timmars slipande och polerande. Han med hälften av boggierna.

Pullman Heavyweights Del 5. Katastrof och nystart.

2010-01-10T21:29:00.009+01:00

Ett "målande" exempel på hur man inte nyttjar maskeringstejp.

Klicka på bilden för större upplösning.

Så kan det gå.....*suck*

Vagnssidorna hade fått ligga och torka några dagar efter tidigare målning, så jag bestämde mig för att måla fönstren på vagnarna.

Var ett tidsödande pillande att få alla fönstren maskerade. De tätt sittande fönstren valde jag att maskera vartannat i detta moment.

Målade fönstren med Humbrols matt 24 utspätt med lite förtunning så att den flöt ut i ett jämnt tunt lager. Upprepade proceduren två gånger på varje vagnssida med torktid emellan. Efter att sista lagret fått torka några timmar så började jag försiktigt lossa på maskeringstejpen. Första fönstret som trädde fram var fint, men resterande var ett målande exempel på hur jag misslyckats att få maskeringstejpen att sluta tätt. Färgen hade runnit ut och slunkit in i alla möjliga skrymslen där den inte skulle vara. Jag som tyckte jag varit så noggrann.

Maskeringstejpen lämnade även "spår" efter sig och tog med sig färgen på ett ställe.

Ve och fasa!

Att knäcka Pullman-koden

En stunds dåligt humör och en långpromenad senare med existentiella tankar om varför jag utsätter mig för detta så satt jag mig ner och började fundera på hur jag skulle lösa problemet.

Det är lika bra att ta bort färgen från vagnarna och börja om från början. Så jag tvättade av en vagnssida med lösningsmedel. Kom under tiden på att jag har en tunn självhäftande vinylfilm som funkar i en skrivare. Mätte upp ett fönster, satte mig vid datorn och ritade ett nytt i Corel Draw, nu kunde jag även lägga till den lilla fönsterventilen under fönstret.

Gjorde en testutskrift och skar ut ett fönster och provmonterade det. Det fungerar!

Resultatet blev ett fönster med skarpa kanter som var lätt att fälla in i vagnsidan, som ser så mycket bättre ut.

Vagnsidorna har fönster i tre olika storlekar vilket jag efter lite måttande och provande fick fram prototyper till.

På fotot ovan ha jag monterat några vinyl-fönster bredvid de målade. Skillnad eller hur?

Under tiden jag höll på med detta så mognade ett beslut fram, att undvika att kompromissa så långt det går. Instegsdörren på restaurangvagnen som inte finns på Walthers-vagnssidan skall givetvis vara med. Köksdörren är av fel typ, den skall givetvis vara rätt.

Instegsdörrarna på "Club"-vagnen är av annan typ på vagnssidan än vad de är fotongrafierna jag har på vagnstypen.

Så jag tillverkade nya instegsdörrar i 1 mm plastic-card.

Kan ses på fotot ovan.

Här syns både sidodörren och rätt typ av köksdörr på två sammankopplade NYC resturangvagnar.

Får lista ut ett bra sätt att såga ut dörren på vagnsidans ände, är osäker på vilket guldsmedssågsblad som är bäst på denna plåt.

Känns tillfredsställande att jag lyckades vända en motgång till något som hitills blivit bättre än vad jag förväntat mig.

Pullman Heavyweights Del 4. Maskande och målning

2010-01-06T17:40:00.008+01:00

Började med att maska och måla bagagedelen och dess dörrar invändigt på "Club"-vagnen.

Färgen jag använde till detta är Tamyias TS-46 "Light Sand". Utrymmet skall delvis kläs med brädfodring visserligen, men en del av plåten kommer att synas ändå.

Började skära till mellanväggar till vagnen under tiden färgen torkade.

"Club"-vagnen innehåller en hel del olika utrymmen förutom bagage, med en liten postsorterings avdelning. Det största är en stor salong, en buffé/bar för förfriskningar och lättare rätter, en toalett och en raksalong.!!!

Tittade i inrednings-satsen och visst, där fanns både stol och ett större handfat som skall finnas i raksalongen. Måste varit skickliga barberare som verkade i dessa vagnar, som inte slant med kniven under gång.

Pullman grön

Tamiyas färger torkar trevligt fort, så några timmar senare så kunde jag börja maskera insidan av "Club"-vagnen. Maskade även gavlarna och dörrarna till båda vagnarna.

Gick åt en hel del maskeringstejp, så mycket att det tog slut, så jag kunde bara måla "Club-vagnens utsida. *suck* Får se om jag hinner förbi hobbyaffären i morgon efter jobbet.

"Heavyweight" Pullmanvagnar finns i många olika lackeringar, men dessa kom nästan uteslutande till efter andra världskriget, då The Pullman Company förlorade monopolet på att bygga och driva sovvagnar. Efter detta så köpte järnvägsbolagen upp de vagnar de behövde och lackade ofta om det till egna färgscheman. Pullman Company började själva använda en tvåtons grå lackering på sina kvarstående vagnspool.

Då mina vagnar är tänkta att representera det utförande de var 1930 på New York Central så finns det bara en färg som gäller, Pullman-grön. Kulören är lite svår att beskriva men den är i det närmaste olivgrön. Med ett färgprov i handen gick jag igenom Humbrols, Floquils och Tamyias sortiment efter den kulör som jag tyckte mest liknande denna.

Floquil har visserligen en Pullman-grön färg, men den var slut och dyr i jämförelse med alternativen. Den färg jag fastnade för var Tamyias TS-28 "Olive Drab 2". Den är lite ljusare i tonen men grundregeln för målning av en modell är att använda någon ton ljusare kulör.

Så här blev det, efter att det torkat och jag pillat bort all maskeringstejp. Ser verkligen Pullman grönt ut i mina ögon. Lade till dekalerna på detta fotot. Denna vagnstyp hade texten på sidorna skrivet med "guldfärg". Dekalarket har några år på nacken men jag hoppas att de fungerar när det är daxs för dekalering.

Borde verkligen ha bättre fotobelysning märker jag.

pullman Heavyweights Del 3

2010-01-06T01:39:00.003+01:00

Började med både club-vagnen och restaurang-vagnen. Inledde med att borra hål för handräcken på vagnssidorna, gavlarna och dörrarna. Gavlarna har även fått sina räcken monterade. På gavlarna har även lite gjutskägg filats bort.

Tvättade rent, lät torka och primade med Tamiyas vita primer. Denna primer ger än väldigt fin yta. Målade båda sidor då jag båda tänkt inreda och ha belysning i vagnarna.

Medans dessa torkar har jag börjat med golven/underrederna. Dessa är i stort sett lika, förutom lite olika placering på några detaljer.

Pullman Heavyweights Del 2. Walthers byggsatser.

2010-01-05T22:56:00.007+01:00

Boken om New York Centrals, 20th Century Limited, gav mig verkligen inspiration och pyssellust och igen. Helgledigthet och det kalla vädret gör sitt med, -17 ute just nu.

Har under årens lopp samlat på mig tre byggsatser i nollan (1:48) av amerikanska Heavyweights-vagnar.

Två av dem har jag hittat på ebay och en köpte en god vän som var i USA och besökte ett Swap-meet. De har legat ett tag och mognat i "framtida projekt" högen ett tag.

Byggsatserna är av tillverkade av Walthers och sedan länge utgångna.

Walthers lade ner sin tillverkning av dessa "Craft Man-kits" i nollan i mitten på 70-talet till förmån för HO och N-skalan.

Produktlinjen togs visserligen över av företaget "All Nation" som forsatte några år, har inte hittat så mycket mer info om dess senare öden, verkar som den tynat bort i alla fall.

Walthers tillverkar idag lite i amerikanska nollan, men det är endast husbyggsatser.

Visserligen finns det en hel del färdiga "Heavyweights"- vagnar att köpa nu förtiden, allt från plastgrunkor till mässingsvagnar med en hög detaljeringsnivå med prislappen därefter givetvis.

Trots att Walthers byggsatser gått ur tiden så är de fortfarande relativt lätta att få tag på, oftast på auktionssiter i USA. Priserna kan variera från ca 10 till 50 dollar idag, beronde på skick eller vad byggsatserna innehåller. Finns vissa vagnar som är eftersökta kan gå för mer ändå.

I mitt tycke är dessa byggsatser prisvärda, det är mycket tåg för en ringa peng.

De kräver dock tid och eftertänksamhet att bygga, det är inga "shake the box" byggsatser direkt. Svårast i mitt tycke är att få takändarna rätt.

Vertyg som behövs är fil, sandpapper, en liten såg, borr i olika dimensioner.

Trälim och något starkt universal lim.

Det finns lite olika årsmodeller på byggsatserna, de äldsta har en mellanblå kartong med mörkblå text. Kartongerna blev sedan gula/oranga med mörk blå text. Den senaste och sista designen blev grön/vit randig. De grönvit randiga är de som är bäst. Vagnsidorna är bättre stansade, detaljerna och gjutningarna bättre, överlag är byggsatserna oftast i bättre skick.

I Walthers vagnsbyggsatser ingår inte boggier, utan dessa får köpas separat. Sedan finns det inredningsdetaljeringssatser med stolar, soffor, handfat och tvättställ. Allt efter ambitionsnivå.

De tre vagnsbyggsatserna jag har är en "Club-car" med bagage, en resturangvagn och en sovvagn. Byggsatserna består av en hel del blandat material. Trä, metalsidor och en del gjutna detaljer. Gjutningarna verkar för de mesta vara gjorda i legeringen zamak.

Har förutom skaffat boggier till och med hittat inredningstillbehör för dessa vagnarna, även om bord och mellanväggar får scratch-byggas.

Det blir visserligen inget 14-vagnarståg, men enligt devisen en, två, många så blir det ändå nästan 2,5 meter långt.

Som referensverk använder jag bildverket The Official Pullman Standard Library, för att leta efter gångbara förebilder för 30-talets 20th Century Limited.

"Club-vagnen" stämmer perfekt, likså sovvagnen. Resturangvagnen är däremot från New York, New Haven & Hartford railroad. Men väldigt lik sin kusin på New York Central. Det som skiljer är ett köksfönster och att New York Central hade instegs-dörrar i ena ändan på sin vagn. Denna avvikelse får passera, då New Havens resturangvagnar även gick på New York Central.

Så här ser det ut i en låda. Stansade vagnsidor, gjutna gavlar och detaljer.

Tak, golv och detaljer till underredet i trä, en påse med skruvar och små nubb.

Så då är det dax att brygga lite te, lite bra musik som soundtrack till byggandet och sätta igång.

Pullman Heavyweights Del 1. Kort Historik

2010-01-05T20:56:00.008+01:00

Bästa julklappen var en bok om Järnvägsbolaget New York Central's konceptpersontåg "Twentieth Century Limited". Boken är visserligen en faksimilutgåva av originalet som NYC själva gav ut 1930 med nytt omslag.

Boken är en detaljerad fashinerande glimt i in en idag försvunnen tidsepok, med allt ifrån hur tågens sammansättning skapades beroende på vilka sorts biljetter som sålts. Till städning, tvättning, is-påfyllning och förberedelser av restuarangvagnen/arna. Vissa tåg hade dubbla uppsättning av dessa.

Allt detta innan tågsättet NYC Twentieth Century Limited kunde rulla in till New Yorks Grand Central Terminal för att befolkas med passagerare och rulla hela vägen till Chicago.

Första biten ur från New York så drogs tåget av ett elektriskt el-lok upp till New York-förorten Harmon, där de stora Hudson ångloken kopplades på. På bokens omslag så finns ett sådant avbildat.

Lite mer om detta tåg finns att läsa på:

http://en.wikipedia.org/wiki/20th_Century_Limited

Under förra seklets första hälft så hade varje större amerikanskt järnvägsbolag med persontrafik hade ofta ett eller flera "konceptåg" med en del luxuöst palatsliknande inreda vagnar. En inredningsbild finns här: http://americanhistory.si.edu/archives/d8181c.htm

Gemensamt för nästan alla dessa var att vagnarna var de byggdes, skötes och bemannades av "The Pullman Company". Kortfattat kan sägas att Pullman blev så stora och dominernade beror delvis på att de uppfunnit och patenterat och därmed hade ensamrätt på att bygga sovvagnar.

Några år efter andra världskriget så blev Pullman dragna inför domstol under anti-trustlagarna och förlorade därmed sitt monopol och ensamrätten. Pullman forsatte att bygga vagnar fram till tidiga 70-talet då rörelsen lades ner.

Pullman skapade dock idén om att resan på land inte skall vara fylld med umbärande utan bekväm och lyxig, fast det är nog mest för de som hade råd.

Idag finns inga Pullmantåg kvar i USA, men några vagnar har sparats och renoverats av entusiaster. En sida att rekommendera med bilder från renoveringen:

http://www.pullman-car.com/

I England rullar än idag en en version av Pullmantåg .

Orient-Expressen är faktiskt en europeisk version av de lyxiga Pullmantågen.

Pullman Company ägde till och med en aktiepost i det europeiska Compagnie Internationale des Wagons-Lits som drev Orient Expressen under dess glansdagar.

Lite kuriosa:

I varje Pullman sovvagn så ingick en betjäning som oftast utgjordes av en Afro-Amerikan.

Pullman Company var väldigt länge den näst största arbetgivaren för dessa. I en tid då segregationen var stor och genomsyrade stora delar av USA.

http://en.wikipedia.org/wiki/Society_for_the_Prevention_of_Calling_Sleeping_Car_Porters_%22George%22

Liket lever!

2010-01-05T20:48:00.003+01:00

Hög tid att skaka liv i min avsomnade bygg-blogg. En separation och flytt senare, kan få vilken trägen byggare som helst att tappa sugen. Världen innehåller så mycket tappade sugar ändå, så varför spä på med mer.

Rc-loksprojektet ligger i dvala än så länge. Har hittat ett prisvärt Atlas-underrede men mer om detta framöver.

Studier i pizzakartong och drivningsalternativ.

2008-01-19T13:29:00.000+01:00

Limas BR 216 sträcker ut men tre Rivarossi boggievagnar på släp.

Har inte blivit så mycket gjort under storhelgerna. Har fortsatt med Rc-lokkorgskonstruktionen och som mest bestått i att jag förkastat lite olika alternativa bockningslösningar av frontdelarna. Pizzakartong är ett bra material att arbeta i för detta ändamål.
Det första alternativet jag kom på verkar vara bäst lämpat. Att böja och vika fronten i mässing blir klurigt och jag funderar på att göra en jigg för detta. Har ritat mer på sidorna och justerat kring de runda fönsterna.

Då jag inte är något finmekaniskt geni som plockar ihop kugghjul och snäckor och har limiterade verktygsresurser. Så har jag börjat leta efter färdiga drivningar som kan anpassas för till ett Rc-driv.
Lima och Rivarossi hade sortiment i 0:an som avvecklades på tidigt 80-tal, men går att hitta på internetauktioner världen över.
Hittade en Lima BR 216 för en billig peng på Ebay. En trevlig modell men det krävde en del rengörning och smörjning innan den kunde provköras försiktigt. Limas drivningskonstruktion utgörs av en boogie där motor, strömupptagning och drev är en integrerad del. Samma koncept som i HO:an. Det är inget tyst lok och ljudnivån ökades av resonansen i kåpan.
Ökade vikten på loket och prövade med att ljudisolera kåpan. Gick mycket bättre och tystare.
Ett trevligt lok som jag funderar på att lacka om till en Green Cargo T48 om inte annat.
Det är helt klart inget drivalternativ till mitt Rc-projekt.

Rivarossi har en bättre lösning som känns modernare, visserligen är utförandet gjort på ett liknande sätt som Limaboggien
men konstruktionen är både mindre, tystare och loken är utrustade med dubbla drivenheter.
Roco tillverkade en del amerikanskt i 0:an som salufördes av Atlas på 70 talet. Drivningen är av en liknande konstruktion som Rivarossis. Lokhjulen har dock väldigt höga flänsar som går att knappt går att köra på Peco code 148.
Finns utbyteshjul från NSWL av mer modernare snitt.

Känns mer rimligt att använda sig av ett lok av modernt snitt med svänghjul och drivning på båda boggierna och digitalanpassat,
Atlas 2-räls sortiment har en del alternativ som känns intressanta.

Erkänner "fuskar" lite i HO:an med, har prövat en att bygga en resinvagn från HNJs produktion, BJ Bc05, en liten utmaning men ändå väldigt lättbyggd vagn. Lite lurigt att få en till en övertygande teakyta på korgen. Finns en del recept att leta upp på olika mj-forum som stinsen och Svenskt MJ-forum. Själv valde jag Humbrol 71 som bas och lade på tunna lager med humbrol 62.
Viktigt är att låta lagren torka ut riktigt emellanåt, annars så löses de tidigare lagren.

Rc har sina sidor - Rc i 0:an del 2

2007-10-17T22:51:00.000+02:00

Har funderat och skissat lite på konstruktionslösningar.

Hela Rc lokkorgen lutar in två grader i ett veck precis ovan bröstlisten. Detta är relativt enkelt att åstadkomma på sidorna men ger en hel del huvudbry hur jag skall lösa detta i fronten.
Några närstudier av loktypen på Stockholms och Uppsalas stationer gav mig mer kunskap om hur korgen är ihopsatt.
Klippte och klistrade lite papp och kom fram till att konstruktionsmässigt så kommer delarna på modellerna att sammanfogas ungefär som de gör på förebilden.

Har börjat rita på sidorna i Corel Draw. Först funderade på att etsa ut dem, men kommer nu att fräsa ut dessa i gravyrmässing
vilket blir ett billigare alternativ och mindre omständigare tillvägagångsätt. Har tidigare arbetat i denna typ av mässing och gjort detaljer med god skärpa.
Skulle jag behöva ändra något i filen så kan jag göra det omgående vid provfräsningen och förhoppningsvis ganska snart få fram felfria sidor.

Rc lok i skala 0 1:45

2007-10-16T19:50:00.000+02:00

Höstmörkret lägrar sig och det börjar klia i "pysseltarmen". Har läst en del andra bloggar som varit givande och givit inspiration förhoppningsvis kan jag bidra med något liknande.

Har funderat länge på ett relativt modernt byggprojekt i O:an eller skala 1:45 som är det vanligaste skala förhållandet i Sverige.
Då jag vardagligen pendlar mellan Uppsala och Stockholm så möter jag Rc lok i ett flertal målningar och varianter.
Så känns det relativt nytt för mig att försöka avbilda min samtid då jag har tidigare endast ägnat mig åt äldre förebilder från ånglokseran.

Ritningsunderlaget som jag fått tag på via GMJS i Göteborg är relativt magert. Rc, Rc2 & Rc3 finns som underlag. Egentligen ganska märkligt att det finns så dåligt underlag för modellbyggare av sveriges "mesta" och vanligaste ellok.

Har tänkt och slå på stort och bygga två varianter av Rc-lok. Dels en Rc6 i "Blue X" utförande och dels en Rc4 i Green Cargo målning.
Hitills så har jag ritningsunderlag och pantograferna (strömavtagarna)som jag hittat på ebay i tyskland.
Pantograferna är visserligen inte exakt de som loken har, men ganska lika och i mitt tycke relativt övertygande.

Även den längsta resa börjar med ett steg.